Var under en lång tid fram tills resan började ganska säker på att vi inte skulle komma iväg. Vi kunde ju ha glömt nåt visum, glömma passet hemma, flygbolaget ställt in resan, missat flyget eller nåt annat som jag inte ens kunde komma på som skulle kunna hindra oss från att komma fram. Och så kunde det också ha varit...

 

Vi skulle nämligen mellanlanda i Melbourne och upptäckte att man behöver visum för mellanlandningar som tar över 8h. Visumet var gratis men jag förstod inte hur man kunde skaffa det utan att skicka sina pass till Australien (vilket vi inte hade tid med). Däremot behövde man inte visum ifall bagaget åkte hela vägen direkt och det borde vårat göra eftersom det var bokat som en resa. Mejlade för säkerhets skull Qatar Airways som svarade att det skulle åka hela vägen fram. När vi sen ska lämna våra väskor på Arlanda säger de att de kan inte få ut boardingkort för sista sträckan med Air New Zealand och därför måste vi hämta ut väskorna och checka in igen i Melbourne!! Åh nej, tänkte jag och frågade om vi inte behövde visum då?? Hon kollade med en kollega som sen sa att det var bara att gå bort till deras kundservice så fixade de ansökan och visum på mindre än fem minuter!

 

Detta betyder då att vi nu är i Nya Zeeland!! Helt underbart, fast jag har fortfarande inte fattat det..

Det känns dock som att vi började med de sämre bitarna i landet. Christchurch t.ex. har fortfarande en lång väg kvar av restaureringar av staden sedan jordbävningen i februari 2011. När man kommer från ett land som i princip inte har några jordbävningar kan man inte riktigt fatta hur förödande det är. Ett område på flera kvarter mitt i staden som tidigare var centrum var nu avspärrat och man kunde skymta stora högar med tegelsten, halva hus med trasiga fönster och spruckna fasader i den del som återstod. De delar som inte var avspärrade innehöll också ruiner av kyrkor, tomma tomter med bara grus på och trottoarer som var ojämna och spruckna med gräs växandes upp mellan sprickorna.

 

 

Efter två nätter i christchurch hämtade vi upp den van vi bokat i 3,5 vecka och körde ut på en halvö som var mycket bergigare än vi väntat oss... På väg ut från stan såg vi bara berg framför oss och tänkte där ska vi väl inte upp? Sedan började klättringen med bilen bland hus längs hela vägen upp tills att vi plötsligt nådde krönet! Alltså jag skojar inte när ja säger att jag höll på att köra av vägen!!!

 

Precis efter krönet gick vägen lika brant neråt som den gjort uppåt, men det mest chockerande var utsikten!! Helt oförberedda fick vi nu se det mest turkosa vattnet omgivet av höga berg och det var så sjukt vackert så det går inte att beskriva!!!! Helt otroligt...

 

Efter en lång körning uppochner, hitochdit kom vi tillslut fram till en jätteliten och kurvig grusväg som skulle leda upp till ett vandrarhem och camping. Vi tuffade uppför vägen och höll tummarna för att slippa möte och kom till slut fram till en camping med världens utsikt!

 

Med ett så tajt tidsschema som vi har lämnade vi stället och åkte vidare söderut. Vi stannade till vid en fin strand i ett samhälle och badade fötterna lite, annars har vi i princip bara sett motorvägen.

 

 

De närmaste dagarna ska vi ta oss ner till sydspetsen, sedan 'fiordland' och västkusten uppåt och där finns det nog massor att både se och göra!

 

Vi får se när jag har möjlighet att skriva nåt igen.. Kram på er!