I måndags efter körsbärsplockandet fick vi veta att vi skulle få plocka i två dagar till för att sen få jobba i skjulet. Tisdag morgon var vi uppe och redo att börja plocka körsbär klockan 07.00. Då kommer frun på gården, Lydia, och säger att dom ändrat sig och vill att vi ska arbeta i skjulet med att sortera körsbären istället. Men då skulle vi börja klockan 8, så vi satt oss och spelade kort en timme för att fördriva tiden.

Sedan, in i skjulet, en kort introduktion i vilka bär som räknades som dåliga och vilka som skulle sorteras som "seconds" (som de säljer billigare till folk som bara ska göra sylt eller dylikt av dem) sedan var det bara att ställa sig vid ett av de fyra rullbanden som spottade ut körsbär, olika rullband för olika storlekar, och sätta igång!

Där har vi nu spenderat två dagar och nacken och axlarna mår allt annat än bra. Vi har båda konstaterat att vi kommer ha världens tjurnacke när vi är klara här!

---

Om ni minns tysken som fick åka med oss så kan vi nu upplysa er om att det är fysiskt omöjligt att prata mer, högre eller fortare än han gör! Det var lite jobbigt med honom i bilen efter ett tag, men ändå något vi kunde stå ut med. Han fick också jobb på gården (kanske just för att han hängde med oss...) och satte upp sitt tält granne med oss. Som tack för att vi skjutsade honom och (hans egna ord!) fixade jobb åt honom ville han bjuda oss på mat ikväll. Det var ju snällt av honom så det ville vi gärna. Maten var okej, pasta och tomatsås som inte smakade så mycket, och vi pratade lite, fast mest han, och efter maten tyckte han att vi kunde sitta kvar och dricka lite te. Alla andra som var där för att laga mat eller bara hänga drog sig tillbaka till sina tält en efter en och vi blev kvar med tysken. Och som han pratade sen!! Efter en två timmars monolog (i princip) hade våra öron gått sönder totalt och man hade svårt att försöka vara trevlig mot någon som tröttade ut oss så! Jag fick vänta i typ 20 minuter på att han skulle göra en tillräckligt lång andningspaus för att jag skulle kunna flika in med ett ursäktande "jag är väldigt trött och tänkte dra mig tillbaka till vanen nu. Kommer du Malin?" Då kom vi äntligen därifrån och funderar nu på hur vi ska kunna undvika honom resterande 3 veckor här....


Nu vet ni hur livet på en körsbärsfarm kan vara :)
Kram på er!